Snö och mörker

Ja, ett litet tag var jag förväntansfull över snön, ja det kändes bra att gå och lägga sig igår.
Var som ett litet barn på julafton, så taggad var jag på snön!
Men så vaknade jag upp idag och kollade upp mot mina fönster, såg inte ett skit för halva fönstret var täckt utav snö.. Då kände jag mer att jag ville hålla mig inne hela vintern, gå i ide som en björn.
 
Men nu har jag börjat acceptera kylan och den iskalla snön, har accepterat att det kommer vara kallt till mars-april någon gång och att jag kommer vilja sjunka ner under jorden och dö ett par hundra gånger innan snön lyder mig och försvinner.
Samtidigt vet jag ju att barnen tycker att snön är så jädra rolig, för det tyckte jag ju själv för bara något år sen när jag var ute och busade i snön med mina småsyskon och byggde snögubbar, snölyktor o.s.v.
 
Men någonting har hänt, börjar jag bli en tråkig vuxen? håller jag på att växa upp?
Det får ju inte hända än, jag är bara 18 år och har hela livet på mig att bli vuxen, så det ska inte ske än.
 
Jag har försökt plugga nu hela dagen, men verkar ha en släng av ADHD idag då jag varken kan koncentrera mig eller sitta still, jäkligt drygt när det är saker man måste och vill ha gjort.
Jag försöker tänka positivt och min hjärna är kluven, men å andra sidan så är det faktiskt en dag imorgon med.
Jag hinner.
 
Fast imorgon ska jag göra en rolig sak, eller rolig och rolig.. Kommer nog deppa lite över det, men samtidigt kommer det vara så skönt och jag kommer känna mig så fin (förhoppningsvis).
Men mer om det imorgon då jag måste ha det lite som överraskning ;)
 

Inaktiv